Uppväxt och studier
Nils Hafsten föddes 1880 som ett av många barn i en fattig torparfamilj på landsbygden i Södra Rörum i Skåne.
Han var duktig i skolan så läraren tyckte han skulle läsa vidare till präst eller lärare. Det var vanligt på den tiden om man hade ”läshuvud”. Han valde dock läkarbanan.
Studierna i Lund till studenten och därefter till läkare måste han betala själv. Föräldrarna hade inte råd och bidrag fanns ju inte i slutet på 1800-talet och början på 1900- talet. Han arbetade därför mycket på sidan om studierna. Läsa fick bli på nätterna. Det var ett hårt slit.
Som en följd därav bestämde han sig tidigt för att hjälpa andra. Med det målet för ögonen lade han regelbundet undan det han kunde av sina inkomster. Detta och ungdomsverksamheten i Jämtland ledde så småningom till Nils Hafstens Stiftelse.
Tjänstgöring och utmärkelser
Efter läkarexamen arbetade han runtom i Sverige som stadsläkare och provinsialläkare. Han vidareutbildade sig bl.a. till kirurg, vilket han praktiserade under många år. På 1940-talet var han också verksläkare för personal vid fisketillsynsmyndigheten på Lovön och skolläkare i Ekerö och Adelsö skolor.
1955 fick han Vasaorden, som utdelas för särskilt väl förrättade värv och uppdrag, i hans fall som läkare.
Många är de brev han fått från tacksamma patienter, anhöriga, ortsbefolkning, skolor, m.m. Likaså har många tidningsartiklar skrivits om honom och hans läkargärning.
Ett litet axplock:
”Dr Hafsten lovprisas för sina goda läkarinsikter, för sitt humana sätt samt sitt tillgängliga väsen som läkare.”
”idel goda egenskaper både som person och läkare. Ingen av hans företrädare har vunnit sina patienters förtroende och tillgivenhet som dr Hafsten.” (Skrivet av hans chef 1:e provinsialläkaren i Jämtland)
”i samtal med patienter ur alla samhällsklasser har alla utan undantag uttalat sin tillfredsställelse och djupa aktning för den blide doktorn. Han är därtill ovedersägligen en av de skickligaste läkare, som betjänat denna ortsbefolkning.” (Dr J Tillgren)
Inför flytten 1928 till Stockholms läns provinsialläkardistrikt uppvaktades han med en petition av ortsbefolkningen i Jämtlandsdistriktet, 18 st A4-sidor med namnunderskrifter, för att förmå honom att stanna kvar.
Historier från Jämtland
1921 tillträdde han sin provinsialläkartjänst i Jämtland, där han stannade i 8 år. Distriktet i Jämtland var stort då på 1920-talet. Det delades sedan upp i flera. Vintrarna var hårda och snörika. Inte lätt, mestadels rent av omöjligt, att ta sig fram med häst och vagn eller bil. Ofta var det bråttom – barnafödslar, svåra olyckor eller sjukdom. Liv och död.
Många historier har genom åren berättats för mig.
Snabbt iväg på skidor, kanske över de svårpasserade fjällen, för att ibland på köksbordet kunna operera eller hjälpa ett barn till världen. Blev det snöstorm på fjället fick han gräva ned sig tills det lugnat sig lite. Ymniga snöfall, ingen sikt och hård kyla kan gå illa. Eller som en vårvinter när han jumpade på isflak för att kunna ta sig över en flod och operera ett svårt skadat, litet barn. Tiden att skida runt fanns inte.
Engagemang i ungdomsverksamhet och stiftelsens grundande
Det klankades mycket på ”buslivet” bland de unga. Det var mycket sprit, slagsmål och kortspel om pengar. Speciellt ute på landsbygden var det dåligt med studiemöjligheter och kulturell, konstnärlig eller annan utvecklande verksamhet saknades.
-”Då barn och ungdom ständigt i mitt liv varit en källa till glädje och enär ett lands framtid ytterst är beroende av ungdomen” så fick dessa frågor ta hans lilla fritid i anspråk.
-”Skulle man inte kunna hitta på några bättre fritidssysselsättningar för denna i grund och botten så fina ungdom.”
Han diskuterade problemet med ortens lärare och man beslöt att göra ett försök med ett nytt slag av nöjestillställningar. I all anspråkslöshet ordnade man lördagssamkväm med innehållsrikt program framfört av ungdomarna själva i form av tablåer, sketcher, sång, lekar och ibland dans. Doktorn höll föredrag. Det bildades ett teateramatörsällskap. I så stor utsträckning som möjligt sökte man få ungdomen att aktivt ta del av arbetet.
Det hela lyckades över förväntan. Traktens ungdomar mötte upp och alla tycktes trivas på samkvämen. Initiativtagarna kände att de hade lyckats lösa bygdens ungdomsproblem.
Det var bl.a. erfarenheterna av denna verksamhet i Jämtland, som kom dr Hafsten att besluta sig för att genom en donation hjälpa de ungdomar, som har lust att göra något för bygden och sina kamrater.
Nils Hafstens Stiftelse grundades 1952 och donationssumman han skänkte var 200.000:-, vilket motsvarar ca. 2.800.000:- i dagens penningvärde.
Lite om familjen
I rätt unga år förlovade Nils sig, men fästmön dog tragiskt. På 1940-talet, när han var bosatt i Stockholm, träffade han Zaida från Värmland och de gifte sig 1948. 1949 föddes en högt älskad dotter, Birgitta, som för honom, då 69 år, blev en livets oväntade gåva.
Nils var mycket ungdomlig, hälsosam, frisk och spänstig under många år. Han tyckte bl.a. om att cykla, simma och sola. Han körde länge en Mercury från 1939, som fick veteranbilsälskare att bli lyriska.
1964 fick han diagnosen Parkinson. Han hann uppleva sin dotters bröllop 1971 innan han dog 1972 vid 92 års ålder.
Efter Nils död skötte hans hustru Zaida länge ideellt administrationen i Nils Hafstens Stiftelse.
Zaida dog 2007 vid 89 års ålder av Alzheimer.
Nils och Zaida har 4 barnbarn och (2016) 3 små barnbarnsbarn.
Sammanställt den 18 mars 2016 av Birgitta Hafsten Larsson, Dotter och ledamot i styrelsen för Nils Hafstens Stiftelse